Avenue Q

     Jag satt på Costa och skrev när John ringde.
     "Vad gör du? Ska vi åka till Glasgow i kväll och se en föreställning? Vi har ju inte sett någon den här månaden."

     Och det gjorde vi.

     Vi har nämligen som mål att se minst en föreställning per månad. I mars såg vi Mother Courage, i april Lady Chatterley's Lover, i maj Educating Agnes (plus baletten Alice) och i juni blev det: Avenue Q.

     Jag har alltid dömt Avenue Q som en låg-kvalitet-musikal och haft förhastade åsikter om att den är "tacky". Jag har aldrig varit ett fan av Sesame Street och dockor som sjunger om att "the Internet is for porn" tilltalade mig bara inte.

     Men som alltid när jag dömer något på det där viset får jag motsatsen bevisad!

     Avenue Q är verkligen en underbar feel-good-musikal med väldigt många starka låtar och karaktärer. Handlingen är lite banal, men binder samman låtarna på ett smidigt och praktiskt vis. Jag kom till Glasgow med humöret i botten och lämnade med topphumör.

     Låtarna berör så många olika ämnen och skämtar om dem på ett väldigt sympatiskt sätt. Många av de moderna samhälls"problemen" tas upp och behandlas med en "What's the big deal? Ta det lugnt!"-attityd. Man lämnar teatern med en stark "hakuna-matata"-känsla.

     Om någon av er som läser har chansen att se Avenue Q rekommenderar jag den starkt!

     Jag avrundar med ett klipp från sången Everyone's a Little Bit Racist.