Modern Dance Shoulder Stand

     Efter danslektionen i går har jag nu ett stort blåmärke på vardera axel. Jag fick lov att sova på rygg i natt, för det gjorde för ont att sova på sidan. Vi gjorde nämligen detta:

 
     I dag blir det städa, skriva, träffa folk över en kaffe och jive.

En lista

     Jag har aldrig gjort en sådan där blogglista förut, så jag tänkte att det var på tiden. Följande lista har jag stulit från Sofie.


Brukar du komma i tid? Till skolan: Ja. Till när jag ska träffa vänner: Oftast, men inte alltid.

Har du bra kondition? Den är hyfsad. Inte så bra som jag vill, men helt okej.

När blev du fotad senast? I skolan för några dagar sedan.

Hur känner du dig nu? Alert och ren (har precis duschat).

Vanligaste färg på dina kläder? Hmm... Just nu är jag ju alltid klädd i svart i skolan, men när jag inte är på skolan passar jag på att ha alla möjliga färger.

Blir du bra på bild? Nej, det kan jag inte påstå.

När och varför grät du senast? När vi gjorde improvisationer i går blev jag så pass rädd för mig själv att jag började gråta. Jag spelade en strikt, väldigt religiös mor och sa saker till min "dotter" som jag inte trodde att jag ens kunde tänka (hon som spelade dottern började också gråta och han som spelade min man bara stirrade på mig).

Var det pinsamt att svara på det? Nejdå.

Hade du en bra kväll i går? Japp! Gick på musikaldans-lektionen och dansade the hand jive från Grease och på kvällen satt jag och John och glodde på film.

Din favoritdryck på morgonen? KAFFE! Klarar mig inte utan en kopp kaffe på morgonen.

Kan du laga mat? Jovars, men är ingen mästerkock direkt.

Är du nyttig? Jag har blivit nyttigare. Har börjat skära ner på kolhydrater och äter endast onyttigheter en gång i veckan.

Är du blyg? Ja, det är jag. Beror ju jättemycket på vem jag är med, men generellt sett är jag blyg.

Vilken tid gick du upp i dag? Efter att enbart ha sovit cirka 5 timmar varje natt tre dagar i rad behövde jag sova ut och låg och drog mig till 11 i dag.

Hur mycket krävs för att du ska bli full? Lullig är jag definitivt efter två glas vin. Men det där beror ju jättemycket på vad jag har ätit innan osv.

Har du spytt offentligt? Tyvärr.

Hur många timmar sover du? Försöker sova runt 8 timmar, men det är inte alltid det blir så...

Vad sa du senast? Why's the Internet so slow?!

Var du på festival i somras? Nope.

Vem ringer du när du är arg/ledsen? John.

Vad skulle du behöva nu? En hushållerska som tar tag i alla städsysslor jag måste göra. Suck, jag orkar inte.

Har du snygga skor? Jag har sisådär fem par skor (casual, springskor, vandrarskor, partyskor, finskor) och de är mer praktiska än snygga (förutom mina partyskor, de är faktiskt riktigt snygga!)

Vad var det första du sa i morse? John...the alarm...turn it off. I want to sleep... (det var halv sju i morse)

Sov du i din egen säng i natt? Jajamensan.

Har nån annan sovit i din säng i natt? John, men det är ju liksom hans säng också. Cuddles sover också i vår säng.

Har du körkort? Nej.

Är du ensam nu? Nej, John sitter här bredvid.

Vad ser du fram emot mest denna vecka? Mina danslektioner, att göra mina läxor (ja, faktiskt), jobba på monologer, skriva på min bok...allt det där jag pysslar med.

Audition

     Hur man gör en lyckad audition:

i vägen

The only person standing in your way is you. 

Knivar i hönor och klädavtagning

     I dag när jag kom hem från skolan hade jag mail från en av dramaturgerna på Stockholm Stadsteater som ska skicka en svensköversättning av David Harrowers Knives in Hens till mig! Jag har letat väldigt länge efter en översättning (eftersom det är en av mina absoluta moderna favoritpjäser), men inte kunnat hitta någon. Sedan, tack vare google, hittade jag en kvinna som regisserade och översatte, tillsammans med en dramaturg, Knives in Hens på Stadsteatern för tio år sedan och tack vare henne ska jag nu få manuset!

 

Ulricha Johnson som Young Woman i Stadsteaterns uppsättning av Knivar i Hönor 2001, foto: Lesley Leslie-Spinks

     I dag gjorde jag Uta Hagen övningen att byta om "for a special occasion" på scen inför min klass. Alla gjorde den. Jag satte igång Maggio's Jag Kommer och bytte helt enkelt om. Jag är fortfarande fundersam över varför vi egentligen gjorde övningen. Många sa att de efteråt kände sig mer självsäkra med varandra, men jag kan inte påstå att jag kände något direkt överhuvudtaget. Det Uta Hagen pratar om är hur man förändras beroende på vilka kläder man bär och att det är viktigt att uppmärksamma alla olika personligheter man har inom sig. Jag håller fullständigt med, men anser inte att man behöver byta om framför publik för att uppleva det. Handlar övningen kanske om att vara mer självsäker i sin kropp? Jag vet inte. Vår lärare ville egentligen inte göra övningen med oss, men tydligen måste någon ha sagt åt henne att det är något som alla skådespelarstudenter måste genomlida.

So there you go.

Måndagar = långa dagar

Utmattad.
Måndagar är:

• Gå upp klockan kvart i sju.
• Tutorial
• Workshop skills
• Technical Theatre
• Voice
• Movement
• Komma hem runt sex-tiden

När man har sovit bara några enstaka timmar är det en väldigt lång dag. Nu ska jag äta en bagel med cream cheese (har blivit farligt förtjust i det. måste sluta upp med sådana här onyttiga fasoner) och skriva på min uppsats.


Jag är trött.

contemporary dance

     Så här önskar jag att jag också kunde dansa:

 
     Nu ska jag fortsätta jobba på min uppsats ("Explore and develop an awareness of the self") och i kväll har jag min danslektion. Och jag ska pusha mig själv. Banne mig.

Stella agerar på scots

     Den här dagen bjöd på en ordentlig utmaning. Vi gjorde sight reading i dag (basically: du får en text, läser igenom den under några minuter, och läser sedan upp). Jag och en klasskamrat fick en dialog mellan man och hustru på scots. Inte på skotsk dialekt, utan på scots!

     Många av er där hemma tycker antagligen att den skotska dialekten i sig är ganska svår att förstå. Jag har lärt mig att förstå den allteftersom, men när folk pratar scots med mig blir jag helt lost. Jag övergår från att försöka förstå orden till att läsa kroppsspråk och tonfall.

     Att prata med skotsk dialekt är svårt nog. Att prata scots har jag aldrig ens tänkt tanken på att försöka. Och så får jag den där dialogen. På scots. På en sight reading-övning. Jag har två minuter. Och dessa två minuter gick uteslutande åt till att min klasskamrat fick översätta hela dialogen och hjälpa mig med uttal.

     Jag gjorde ett tappert försök, misslyckades, men känner mig ändå nöjd. Jag har lärt mig lite scots i dag.


     Det här är ett klipp där ni får höra Robert Burns To a Mouse (skriven på scots).

Key Lime Pie

     I helgen fyllde John år och eftersom han är helt galen i lime gjorde jag honom en key lime pie. Så nu sitter jag här och mumsar på resterna av pajen och väntar på att mitt hår ska torka så att jag kan gå ut i ett kyligt Edinburgh och uträtta ärenden och fejkprata i telefon.

     Snart kan jag räkna mig själv som långhårig! Jag önskar bara att jag hade en hårtork...

Att fejka telefonsamtal

     Att shoppa i Edinburgh är inte helt lätt. Gatorna kryllar av folk, man hittar aldrig det man vill ha, säckpiporna ringer i öronen, men värst av allt är ändå ungdomarna som jobbar för diverse välgörenhetsorganisationer. De finns överallt med sina röda jackor, sina stora leenden, sin öppna och kärvänliga attityd och försöker locka till sig sina byten.

     Nej, misstolka mig inte. Jag har inget emot välgörenhetsorganisationer eller trevliga ungdomar. Något jag däremot har emot är trevliga ungdomar som stoppar mig när jag målmedvetet är på väg någonstans.

     I början stannade jag och pratade med dem. Jag mötte till och med en gång en kille som gav mig en påse Djungelvrål (long story), men med åren har jag blivit mer och mer trött på allt detta. Så jag har utvecklat strategier för att undvika dem:

1. Jag säger att jag redan donerar pengar till deras organisation.
2. Jag lägger på en brytning och låtsas att jag inte kan särskilt bra engelska.
3. Jag höjer tempot och säger ursäktande att jag inte har tid, att jag håller på att bli försenad till jobbet.
4. Jag fejkar att någon ringer mig.

     Punkt 4 har blivit min absoluta favorit. Ja, kära läsare, under de senaste veckorna har jag blivit expert på att fejka telefonsamtal. Och dessa telefonsamtal kan handla om precis allt. Oj, plötsligt ringer en gammal vän och vill träffas. Eller nej, mamma ringer och säger att jag har glömt något. Eller: pojkvännen ringer och vill bara slöprata. Eller: en kompis har just gjort slut med sin pojkvän.

     Ja, det är okej att tycka att jag är patetisk. Jag skäms.

     Det jag dock har insett nu är att jag, tack vare min feghet att konfrontera dessa ungdomar, har tränat upp vissa skills när det gäller att improvisera telefonsamtal. Och vad fick vi precis i hemläxa av skolan? Jo, att improvisera och repetera ett telefonsamtal med tre olika personer som vi ska visa upp nästa vecka.

     I'm going to be awesome.

Statyer

     Haha. I mitt förra blogginlägg skrev jag om movement lärare som trodde att dramaelever bara kan "bygga statyer med sina kroppar och sånt skit.".

     I dag byggde vi statyer med våra kroppar.
     ...
     Seriously...?

     Vi gjorde självklart mycket annat också. Stanislavski är i fokus och vi ska börja med Uta Hagen i morgon. Men statyer! Det är nästan lika kliché som den där övningen när man är varandras spegel. Det ger mig ingenting. Inte vad jag märker i alla fall. 

     I övrigt känner jag mig matt och lite allmänt nere, men jag ska snart iväg och bota den här dysterheten med bland de bästa botemedlen som finns:

     Dans!

Movement class

     Jag var ganska orolig att vår movement class på skolan skulle bli tråkig och meningslös. Ibland är det nämligen så att movement lärare tror att skådespelare inte behöver en rejält workout, utan bara kan göra kreativa övningar (som att bygga statyer med sina kroppar och sånt skit). Detta är ju självklart helt åt pipsvängen fel. Skådespelare behöver en bra fysik. En riktigt bra fysik.

     Jag hade min första movement class för två dagar sedan och träningsvärken bränner fortfarande. Alltså, verkligen bränner.

     Och vår lärare, en irländsk contemporary dancer, är helt och hållet awesome. Fullständigt A-W-E-S-O-M-E. Jag längtar redan till nästa torsdag!

     Dessutom börjar dansen nästa vecka. Tyvärr kommer jag inte kunna göra balett (eftersom skolan beslutade sig för att flytta på min lektion på torsdagar), men jag kommer ändå kunna göra minst två contemporary lektioner i veckan plus en jive.

     Det här är en bild på hur jag kommer se ut om något år:

     Okej, förhoppningsvis inte... Nej, usch... :S

Jum-jum

     Jag antar att de flesta i min ålder har vuxit upp med Astrid Lindgrens berättelser, både i bok- och filmform. Mio, min Mio, eller Mio in the Land of Faraway som filmens originaltitel lyder, var en av de filmer jag såg mest på. Att det är Christopher Lee som spelar Kato har jag vetat länge, men inte förrän i dag har jag insett att det är Christian Bale som spelar Jum-jum!


     Är det bara jag som är såhär efter?

    

Intensivt

     Ville bara säga att den här dagen har varit väldigt intensiv. Väldigt känslomässig. Vi har jobbat med "the emotional memory", så det har gråtits och skrattats och massvis med olika, starka känslor har riktigt sjudit i klassrummet. När jag kom hem var jag alldeles utmattad, men också väldigt lycklig.

     Ja, det här året kommer jag nog lära mig ett och annat.

Bra

     Det känns så himla bra.
     Och nästa vecka börjar dansen och då blir det ännu bättre.
     Och jag skriver och kommer någonvart.
     Känns bara så himla bra.

Bild från google

     Nu ska jag äta middag och se på senaste avsnittet av True Blood.

     Kan någon förresten rekommendera en bra foundation? Please?

     Älskar förresten hur man säger thank you och/eller applåderar efter varje lektion här. Det gör man väl inte i Sverige?

West Highland Way och Skye

     Nästa sommar har jag bestämt att jag ska göra något jag velat göra väldigt länge, nämligen:

     The west highland way

     The west highland way är en vandring som börjar i Glasgow och slutar uppe i Fort William. Den är 154.5 km lång och vad jag har förstått är det en av de mest spektakulära vandringarna i världen. Och det tvivlar jag inte på, man passerar bland annat Glencoe och Loch Lomond.

 

Glencoe, bild från google

     Jag har även bestämt mig för att jag måste tillbaka till Isle of Skye. Min och Johns resa upp till Skye är by far den bästa resan jag någonsin gjort. Man upplever landskap som inte bara tar andan ur en utan också nästan får en att gråta. Dessutom måste vi ta oss till den där förbannade Loch Coruisk den här gången, utan att behöva riskera livet för att ta oss dit.

Loch Coruisk, bild från google

     Och bara därför avslutar jag med några bilder från när jag och John var på Isle of Skye. Och för er som undrar:

     Ja, att flytta till Skottland är bland det bästa jag någonsin gjort.

 

Klicka på bilderna för förstoring.

Monologböcker

     Jag har alltid varit tveksamt inställd till monologböcker. Väldigt många som söker till scenskolan tar hjälp av dessa böcker och eftersom det bara finns ett visst antal olika samlingar och tusentals skådespelare blir resultatet att många använder sig av samma monologer. Inte bra.

     Häromdagen fick vi som klass tipset av vår röstlärare att köpa oss några monologböcker var eftersom vi ska jobba mycket med monologer på hans lektioner (en person gör sin monolog för klassen, klassen + lärare ger respons och kritik, vi jobbar på monologen tillsammans), så när jag kom hem satte jag mig på amazon.com och beställde hem några.

     Den första att trilla ner i brevinkastet var denna:

    Den här boken hjälpte mig inte ett dugg. Det finns kanske en eller två monologer som jag skulle kunna överväga att ta mig an, men inte mer än så. Anledningen till detta är inte att jag är petig, utan det faktum att 90 procent av monologerna är för kvinnor i medelåldern. Är de inte i medelåldern talar de på dialekt. Och visst, jag skulle kunna lägga ner all min tid på att få perfekt Liverpool-uttal, men jag känner att jag har bättre saker att spendera min tid på.

     Så nej, jag ska ta ur de två monologer jag tycker om. Resten får vänta tills jag är 40.