Monologböcker

     Jag har alltid varit tveksamt inställd till monologböcker. Väldigt många som söker till scenskolan tar hjälp av dessa böcker och eftersom det bara finns ett visst antal olika samlingar och tusentals skådespelare blir resultatet att många använder sig av samma monologer. Inte bra.

     Häromdagen fick vi som klass tipset av vår röstlärare att köpa oss några monologböcker var eftersom vi ska jobba mycket med monologer på hans lektioner (en person gör sin monolog för klassen, klassen + lärare ger respons och kritik, vi jobbar på monologen tillsammans), så när jag kom hem satte jag mig på amazon.com och beställde hem några.

     Den första att trilla ner i brevinkastet var denna:

    Den här boken hjälpte mig inte ett dugg. Det finns kanske en eller två monologer som jag skulle kunna överväga att ta mig an, men inte mer än så. Anledningen till detta är inte att jag är petig, utan det faktum att 90 procent av monologerna är för kvinnor i medelåldern. Är de inte i medelåldern talar de på dialekt. Och visst, jag skulle kunna lägga ner all min tid på att få perfekt Liverpool-uttal, men jag känner att jag har bättre saker att spendera min tid på.

     Så nej, jag ska ta ur de två monologer jag tycker om. Resten får vänta tills jag är 40.