Första dagen

     I dag samlades en hel bunt svartklädda personer på Telford College. Tappade man någonsin bort sig var det bara att kika efter en ström av svart så hittade man tillbaka igen. Tillbaka till skådespelarstudenterna.

     Dagens positiva:

• Jag fick träffa klassen (vilken dock snart ska bli uppdelad i två klasser).
• Jag fick träffa några av våra lärare (vilken en av dem påminner otroligt mycket om Colin Firth om han vore blond).
• Jag har fått min första läxa (ja, det är under rätt rubrik. När läxor betyder att lära sig en paragraf och en monolog, båda självvalda, till nästa måndag för uppspelning så är det positivt).

     Dagens negativa:

• Eftersom så många i min klass gick den förberedande utbildningen känner de varandra väldigt väl redan. Som nykomling var det lite svårt. Dock hittade jag andra som var lika nya som mig som jag kunde prata med.
• Den-där-killen var där.

     Och nu ska jag berätta om den-där-killen.
     När jag gjorde audition för kursen gjorde jag det på samma dag som en kille som vägrade slita blicken från mig. Han såg inte på mig på ett flirtande eller uppskattande sätt, inte på ett hotfullt sätt, inte ens på ett "du, jag tror att jag känner igen dig"-sätt, utan bara helt uttryckslöst. Bara som att han såg på mig och han skulle kunna göra det i år utan att vända bort blicken.

     Ja, det var obehagligt. Och märkligt.

     Självklart blev han antagen. Inte till min klass, utan till den förberedande utbildningen. Jag tänkte "fuck", men också att han antagligen inte skulle stirra på det där viset igen, att det säkert bara var den där dagen.

     Men näe.

     Så fort han såg mig började det igen. Uttryckslöst. Inte ens en antydan till "jag känner igen dig" i början. Ingenting. Nada. Nothing. Rien. Nichts. Bara fäste blicken vid mig och höll kvar den där tills jag gick därifrån.

     Vad vill han mig?!