Jag är, har alltid varit och kommer alltid vara besatt av psykopater. Det första kolporträttet jag någonsin ritade, det första ordentliga porträttet jag lade ner mycket tid på, var av John Hurt som Caligula. Caligula upptäckte jag genom BBCs I, Caludius när jag var cirka 14 år och efter det har jag haft många favoritpsykopater, fiktiva som verkliga.
Och nu har jag hittat en ny favorit: Dexter
Efter att ha läst ut första boken (Darkly Dreaming Dexter, Jeff Lindsay) beställde jag hem de resterande böckerna från amazon.com, fixade till mitt hår och gick till HMV och köpte första och andra säsongen.
Tv-serien måste jag säga är lite sisådär. Den har verkligen sina stunder, men ibland undrar jag om manusförfattarna är bakfulla när de skriver. Ibland tappar karaktärerna sina personligheter helt och hållet och man känner inte igen dem och sättet handlingen är uppbyggd på genom avsnittet kan vara absurd.
Men,
Michael C Hall är perfekt som den charmiga psykopaten Dexter. Aldrig förut har jag kunnat sympatisera så mycket med någon som helt och hållet saknar empati och känslor. Han ger, genom sitt skådespeleri, serien det lilla extra som gör att man vill fortsätta titta. Dessutom ser han verkligen inte helt fel ut.
Ja, jag är kär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar