Trygghet känns tråkigt.
Säkerhet slött.
Förutom ibland, förstås.
Så är det för mig. Jag förstår människor som föredrar trygghet, jag njuter ju också av det, men i långa loppet funkar det inte. Inte för mig.
Jag älskar draman. När det händer något. När vardagen sätts ur balans. När det handlar om negativa draman känner jag mig faktiskt alltid "nöjd" efteråt, inte under själva händelseförloppet. Bara det händer något.
När jag är klar med min skådespelarutbildning har jag en liten plan på ett äventyr. Ett ordentligt äventyr. Ett stort äventyr. Ett sådant där vända upp och ner på, inte bara rubba, vardagen äventyr. Det ger pirrimagen, bara att fantisera om det.
Och det behöver väl alla? Något att se fram emot, menar jag.
/Stella, the adrenaline junkie
Det är nog olika vad man betraktar som trygghet och vad man betraktar som spännande. Jag är ju en sån där som gärna vill ha ett och samma jobb under en period och kunna veta när man ska jobba och när man ska vara ledig. Valde ju delvis bort dansaryrket pga detta, vill inte att framtiden ska bestå av endast osäkerhet om man får jobb. Och så är jag ju gift redan. Har visserligen inte barn, hus och hund, men du vet. Jag lever ju ändå lite av ett Svensson-liv och kommer vilja ha hus och barn sen också. Säkert mer snart än dig. Men det betyder ju inte att jag inte behöver spänning och att jag nöjer mig med vardagen. För det gör jag inte! För mig är det, och har alltid varit, jätteviktigt att ha saker att se fram emot hela tiden. Stora och mindre saker, längre fram i tiden och närmare. De perioder jag inte har det blir jag lite deppig. Däremot roas vi och får pirr i magen av olika saker!
SvaraRaderaNu menar jag inte att det precis är mig du syftar åt, men ändå...
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med den här kommentaren. Känns som jag bara svamlar... Hade en tanke förut, men jag glömde bort själva poängen med det jag skulle säga. Det var ju bra :P Gillar i alla fall din nya blogg och att du bloggar oftare och hoppas att det kommer att fortsätta ;) Kram!
Jag förstår precis vad du menar! Ibland vill jag också leva "Svensson-liv" och ha hund, hus, barn och allt det där och jag dömer verkligen inte den livsstilen på något vis. Jag vet inte vad jag ville säga med min blogg egentligen, jag var bara helt uppspelt när jag skrev den eftersom jag har kommit på mitt "nästa stora äventyr". Och äventyr behöver inte vara att göra drastiska saker i sin karriär eller flytta till ett annat land, äventyr är lika mycket att våga göra saker som att gifta sig, skaffa barn, börja på ett nytt projekt, skriva en bok eller vad som helst som gör att man får det där pirret i magen.
SvaraRaderaJag förstår vad du menar, men jag vet inte om det kommer fram i min kommentar. Men ändå :) kram!
Jag tror att vi förstår varandra och även att vi tycker lika. Ibland behövs det många ord för att få fram vad man menar och ibland bara några. Det beror lite på dagsformen :) Åh, jag är väldigt nyfiken på vad ditt äventyr innebär! :D kram!
SvaraRadera